Det händer inte så mycket i husväg just nu, därav tystnaden här inne. Jag är ute på min sista VFU innan examen *yay* och det tar mycket tid i anspråk, som sig bör.
Jag hoppas på att skriva anställningspapper med skolan som jag gör min praktik på, förhoppningsvis redan nu i veckorna. Vi ska ju slutföra köpet för tomten och det vore smidigt om jag fick vara med och köpa den redan från start. Det underlättar så slipper vi skriva över tomten osv längre fram.
Så, här kör jag sista rycket på min 4 år långa utbildning och det ska jag säga att det känns så skönt att äntligen vara klar, snart! Jag har slitit som ett djur med två examensarbeten efter varandra och det är faktiskt galet skönt att ha dem avklarade, även om jag gnällde lite där och då ;)
För övrig har jag återgått till mitt älskade Balans valm när det gäller hus.....Det är verkligen SVÅRT att bestämma sig men jag tycker det är ett hemtrevligt hus och jag hoppas att även min sambo hamnar där jag är snart ;)
lördag 22 april 2017
onsdag 12 april 2017
Att ta tid på sig
Ja, som det står i rubriken: att ta tid på sig, det är något jag verkligen rekommenderar er/oss som går i husbyggartankar. Vi liksom rör oss i cirklar kring husleverantörer och husmodeller vi fastnat för, för att ytterligare ta in produktionskostnadskalkyler från ytterligare någon försäljare.
Vi är måna om att detta inte ska bli för dyrt. Inte för att vi inte kan, utan för att vi inte vill. Varje öre räknas och i slutändan ska detta bli ett hus som vi (förhoppningsvis) ska bo i många år framöver men vi vill samtidigt kunna leva ett liv med semestrar, sparande, unnande och framförallt vill vi inte vara räntekänsliga. Jag var tonåring när räntorna stack i väg på 90-talet men min sambo, som är lite äldre, var husägare på den tiden och minns det med fasa. Nu tror vi inte på ett scenario som liknar det på 90-talet men jag tror att räntorna kommer att gå upp och vi vill kunna klarar av det OCH fortsätta leva livet med den tillvaro som jag beskrev ovan.
Utöver den krassa realistiska synen på ränteläget (ack så tråkigt men ack så viktigt) så vill vi ju kunna sätta sprätt på lite pengar när vi planerar tomten OCH ett garage. Att bygga garage med NÅGON husleverantör är dyrt. Samtidigt behöver vi ett ganska på en gång. Vi (läs: jag) har funderat på om vi inte ska låta den som gjuter plattan även gjuta en åt garaget för att sedan köpa in det i lösvirke. Det finns ju mycket billigare alternativ än att använda husleverantörernas. Vi såg rätt stora garage för runt 150 000kr, att jämföra med 40-50 kvm för 300 000kr....
I detta rundvandrande tillstånd som vi är i just nu har vi börjat kika på Eksjöhus Prio två. Det är med viss sorg i hjärtat (något överdrivet kanske...) jag sliter blicken från Balans valm som är ett New England tvåplanshus med en veranda som jag ser framför mig hur vi sitter och latar oss på och snackar skit med goa vänner. Men, varenda öre räknas som sagt och Prio två är ett "billigare" hus dock med samma grundkvalitet som Eksjöhus övriga husmodeller.
Två bekymmer har jag med Prio två: 1. Jag kommer att ha svårt att få till bastun. 2. Jag tycker att det blir trångt i vardagsrumsdelen då jag drömmer om ett maffigt matsalsbord. Det som är bra med husmodellen är att sambon kan få högt i tak, som han drömmer om, och att allrumsdelen ligger i en egen del vid sonens sovrum. Grundtanken med ett allrum var just att sonen ska kunna ha det som ett eget litet "hänga i" rum framförallt när han blir äldre. I Balans (tvåplanshuset) ligger allrummet på övervåningen och blir mer som allas vardagsrum, och jag hade svårt att se framför mig att jag var helt bekväm med ett gäng tonåringar som dräller och är just tonåringar i "mitt" vardagsrum ;)
En lösning på bastuproblemet är att jag köper ett basturum och ställer in. Vi pratar ju ingen 10 kvm bastu utan kanske 3 kvm, det räcker gott och väl. Till vardags är det jag som kommer att använda den så det behöver verkligen inte vara någon modell större. Det roliga är att flera har frågat om jag har finskt påbrå (vilket jag iof har men väääääldigt långt bak, vi pratar hasselafinnar/svedjefinnar) som om bastu endast är ett krav när man är finsk. Jag ser det som vardagslyx och har alltid drömt om att bygga bastu när det var dags för att renovera, eller som det nu blev: att bygga nytt.
Allt detta är angenäma bekymmer och jag njuter faktiskt av processen mer än det kanske framgår av inlägget. Jag känner mig priviligierad som har möjlighet att kunna fundera över sådana här triviala frågor i livet.
Vi är måna om att detta inte ska bli för dyrt. Inte för att vi inte kan, utan för att vi inte vill. Varje öre räknas och i slutändan ska detta bli ett hus som vi (förhoppningsvis) ska bo i många år framöver men vi vill samtidigt kunna leva ett liv med semestrar, sparande, unnande och framförallt vill vi inte vara räntekänsliga. Jag var tonåring när räntorna stack i väg på 90-talet men min sambo, som är lite äldre, var husägare på den tiden och minns det med fasa. Nu tror vi inte på ett scenario som liknar det på 90-talet men jag tror att räntorna kommer att gå upp och vi vill kunna klarar av det OCH fortsätta leva livet med den tillvaro som jag beskrev ovan.
Utöver den krassa realistiska synen på ränteläget (ack så tråkigt men ack så viktigt) så vill vi ju kunna sätta sprätt på lite pengar när vi planerar tomten OCH ett garage. Att bygga garage med NÅGON husleverantör är dyrt. Samtidigt behöver vi ett ganska på en gång. Vi (läs: jag) har funderat på om vi inte ska låta den som gjuter plattan även gjuta en åt garaget för att sedan köpa in det i lösvirke. Det finns ju mycket billigare alternativ än att använda husleverantörernas. Vi såg rätt stora garage för runt 150 000kr, att jämföra med 40-50 kvm för 300 000kr....
I detta rundvandrande tillstånd som vi är i just nu har vi börjat kika på Eksjöhus Prio två. Det är med viss sorg i hjärtat (något överdrivet kanske...) jag sliter blicken från Balans valm som är ett New England tvåplanshus med en veranda som jag ser framför mig hur vi sitter och latar oss på och snackar skit med goa vänner. Men, varenda öre räknas som sagt och Prio två är ett "billigare" hus dock med samma grundkvalitet som Eksjöhus övriga husmodeller.
Två bekymmer har jag med Prio två: 1. Jag kommer att ha svårt att få till bastun. 2. Jag tycker att det blir trångt i vardagsrumsdelen då jag drömmer om ett maffigt matsalsbord. Det som är bra med husmodellen är att sambon kan få högt i tak, som han drömmer om, och att allrumsdelen ligger i en egen del vid sonens sovrum. Grundtanken med ett allrum var just att sonen ska kunna ha det som ett eget litet "hänga i" rum framförallt när han blir äldre. I Balans (tvåplanshuset) ligger allrummet på övervåningen och blir mer som allas vardagsrum, och jag hade svårt att se framför mig att jag var helt bekväm med ett gäng tonåringar som dräller och är just tonåringar i "mitt" vardagsrum ;)
En lösning på bastuproblemet är att jag köper ett basturum och ställer in. Vi pratar ju ingen 10 kvm bastu utan kanske 3 kvm, det räcker gott och väl. Till vardags är det jag som kommer att använda den så det behöver verkligen inte vara någon modell större. Det roliga är att flera har frågat om jag har finskt påbrå (vilket jag iof har men väääääldigt långt bak, vi pratar hasselafinnar/svedjefinnar) som om bastu endast är ett krav när man är finsk. Jag ser det som vardagslyx och har alltid drömt om att bygga bastu när det var dags för att renovera, eller som det nu blev: att bygga nytt.
Allt detta är angenäma bekymmer och jag njuter faktiskt av processen mer än det kanske framgår av inlägget. Jag känner mig priviligierad som har möjlighet att kunna fundera över sådana här triviala frågor i livet.
 |
| Bild: pixabay.com |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)